Det hann och bli sent innan Elias fick komma till op. Halv 5. Hungrig så han blev helt ledsen.

Beatrice fick följa med när Elias sövdes. Elias knep om Beatrices näsa. Tyckte det var kul. När läkaren sprutade in "den vita mjölken" och vi trodde han var på gång att somna sa jag: Nu kan han nog inte räcka ut tungan som Homer Simpsons - men ack så fel jag hade! Tungan for långt ut i ett nafs medan han log lite pillemariskt - sen somnade han. Och sen fick han cytostatika i ryggmärgen.

Louise kom och hälsade på. Tycker fortfarande det är jobbigt att komma hit. Rädd för att Elias ska bli dålig igen.

På uppvaket satt vi och väntade på att han skulle vakna till medan han låg med huvudet nedsänkt utan kudde och benen i vädret. (Man tiltar hela sängen). Efter ca: 40 minuter vaknade han till och när timmen hade gått; Hoppade han ur sängen med droppställningen i högsta hugg och fullkomligen sprang till pizzorna. Han åt nog i det närmaste 3/4 familjepizza själv. Sa att han inte fått mellanmål eller lunch och detta var ju kvällsmat, så han hade lite att äta igen...

Strax vid åtta och efter denna lilla måltid sattes det nästa högdos metotrexatet i kombination med en annan liten droppvätska - på 3 liter, som ska skölja genom gifterna. Sen ska han få 3 liter till. Gissa om han kommer bli kissig i natt!

Flickorna och jag fick halvspringa mot bilen för att hinna hem till Bonde söker fru. Beatrices och mitt favvomysprogram.

På kvällen blev Louise urledsen för hon har råkat dränka sin blodsockermätare, så vi inte kan köra ut listor till imorgon. Doktor Peter kommer att undra.

ALL TOGETHER

WE STAND TALL

ALWAYS RISE AND

NEVER FALL

Vi körde och lämnade Elias och pappa på sjukhuset. En stooor stor kram sen försvann de in.

Beatrice och jag hämtade upp Sigrid och Ulrika för att ta oss till Lommas Folkes hus för att se SvenStures poporkester. När vi väl kom dit, var vi lite busiga för vi ...smög in med alla de andra dagis och fritidsbarnen som också var där för att se dem. vi hittade ingenstans där man köpte biljetter så då blev det som det blev... Kul för flickorna? De enda barn som satt ner under hela den popiga spralliga dansande showen.

Efter det blev det guidening genom Lomma stad. Dvs vår släkthistoria om vem som bodde var. Hyperintressant. Jag kan tänka mig en da capo om någon känner sig intresserad...ha ha.

När vi sedan körde tillbaka till Lund kände jag att vi får försöka muntra upp Elias så vi stannade till på JC i stan och handlade lite mysiga fina t-shirts och större kalsonger. Butiksbiträdet, den äldre kvinnan av dem som jobbar där hälsar som vanligt till Elias med en stor kram. Säger att hon tänker ofta på honom. Tänk att det finns så rara människor som man egentligen inte känner som bryr sig.

Hanna är just nu och hälsar på. Om en stund är det dax för Elias att bli sövd. Mår ok. Är hungrig, men säger att han fixar det genom att svälja slem.  Hmm, intressant metod.

Jag vaknade av ett högt skrik från nedanvåningen (Elias och jag har bytt sovplats nu när han måste ha någon vuxen hos sig och jag dessutom är sjuk). Sprang ner för trapporna att se vad det var. Det var Elias som skrek i sömne. Puh! Tur att det inte var något allvarligt som hänt i alla fall. En stund senare vaknar Elias av att han är hungrig. Går ut i köket och fixar ostmackor och o´boy. Lägger sig i soffan framför TV4s nyheter. Tårarna rinner tyst längs hans kinder. Han är ledsen. Ledsen och rädd. Eftertänksam på vad han går igenom och ska gå igenom. Hela ens hjärta blöder! Hur ska man kunna trösta? Man kan ju inte ta bort det onda och otäcka. Han måste måste tillbaka till sjukhuset om en stund, få cellgifter och sövas. Allt man önskar är att krama honom hårt och önska sig bort från detta helvete. Man funderar på man bäst ska tackla hans behandling. Läkarna säger att man ska berätta allt. Att han måste få veta. Jag håller med, men det gör ont att se och genomlida rädslan och ledsenheten som det också medför. Chister funderade om vi inte skulle ha sagt att det är högdos behandling, men hur skulle vi kunnat undanhålla sanningen? Det är ju trots allt han som får behandlingen. Hur ska han kunna samla kraft om han inte vet till vad?

Elias och jag grät en stund tillsammans och sedan pratade vi om hur vår kommande resa. Funderade hur det ser ut i Lindvallen. Hur snyggt vi kommer att åka i backen... Dock inte jag i alla fall. Min stil är unik. Man kan lätt se - ok, fantisera sig en bild av att jag har en läskback mellan mina ostadiga knän och armarna vilt viftande i takt med att hålla en viss balans. Allt medan farten är i typ gångtakt. 

Idag fick Elias besök av sin bästaste vän Vincent. Så glad han blev! Med sig hade han en strandbadenkompis och pappa Erik. Grabbarna smaskade på fika och mös en stund medan papporna drömde sig bort i elektronikens osceaner av utbud, motorcyklar, bilar och dess tillbehör... Jag tog tillfället i akt och körde en runda och köpte jord och några blivande vackra växter, igen. Nu har nog det mesta inhandlats klart. Sen ska de bara ner i jorden också.

Imorgon är en för oss nervös dag. Då ska Elias få sin första högdos cytostatika. Man kan inte på förhand veta hur han kommer att reagera. Vi hoppas verkligen att han - som vanligt - ska samla sig och bara göra det och inte må illa eller kräkas. Hoppas att han ska kunna äta pizza på kvällen, som han har sett fram emot i flera dagar.

Idag fick vi brev från barncancerföreningen att vi är medlemmar där. Vi tittade igenom all information och sen bokade vi en resa till Lindvallen i början på nästa år. Det blir första gången som Elias och Beatrice står på ett par skidor och första gången vi tillsammans kommer åka på snösemester ihop som familj. Gissa om Elias blev glad! Hans ögon bara strålade! Hoppas, hoppas nu bara att han har tillräckligt med ork för att kunna njuta av det också. Att han ska få känna känslan av att åka skidor i riktig snö. Orka gå i skidskola, men vi laddar tillsammans. Kanske tjuvträna i sjukgymnastens gömmor i kulverten... Om inte annat så kan han väl få åka kälke eller nåt annat kul. Slänga en snöboll eller två mot väl valda mål.

Elias tankar handlar mest om mat. Äter konstant och lägger upp dagarnas matsedel galant. Imorgon blir det pizza på avdelningen, som barncancerföreningen ordnar, men Elias har redan funderat ut vad han vill ha när han kommer hem igen på permission- friterade bläckfiskringar. Inte något vi kan minnas att han har ätit innan, men det kan kanske vara passande inför halloween. Han vill ställa till med ett stort party då, men vi får väl se hur han mår innan vi ropar HEJ.

Idag har Elias varit på sjukhuset för att ta prover. Ätit som en helt häst. 5 potatisbullar och mängder av bacon till, till lunch. Elias känner sig lite orolig över att vara hemma när jag är sjuk. Rädd för att bli smittad. Vill därför helst stanna på sjukhuset och ladda sig inför kommande behandling på onsdag. Trots detta åkte han hem sent på eftermiddagen och mumsade på en stor portion gryta.

Jag har dock känt mig så pass frisk att jag kunnat städa ordentligt där Elias är. Fö får jag hålla mig på långt avstånd från Elias och "bada" i sprit med mina händer.

Dixie blev schamponerad av Louise och fick sedan besök av sin veterinär på kvällen. Hon fick sin hormonspruta för att undvika att hon får fler valpingar och att hon får livmoderinflammation. Härligt med en veterinär som kommer hem till en!

Eftermiddagen tillbringades framför datorn för att leta fonder.

Jag har legat sjuk hela helgen medan Christer fått hålla ställningarna med alla barnen. Vi är alla trötta och helt slut. Vädret inbjuder inte heller till att njuta av dagen. Regn, blåst och allmännt ruskigt. Ingenting blev som vi försökt planera. Inga växter som hamnat i rabatterna och städningen hänger efter...

Elias hänger i soffan mest och giter inte ta sig för något. Äter på i rasande takt. Han vägde 28kg när han kom upp till avd.64 och dagens vikt är otroliga 35kg. Snacka om att han är kortisonhungrig! Det är bra att han ätit upp sig, för snart stundar viktraset när kortisonet nu håller på att trappas ut.

Ja då var mamma Annette sjuk igen! Feber och frossa samt snuvig näsa. Hon har förpassats till ovanvåningen där nu jag (pappa Christer) håller på att lägga färdigt golvet i badrummet. Elias sofftar framför tv:n och tjejerna lyssnar på musik och leker med dockorna. Elias har bestämt middag idag. Det blir panerad fisk med dillsås och ugnsbakad potatis och känner jag Elias rätt så blir det en del remoladesås oxå!

Nu ska jag fixa med det sista på golvet innan Elias får sin medicin kl. 14

Hej Hopp!