Elias lärare bestämde sig för att hans klass skulle ta bussen hit och hälsa på en kort stund. Vi fixade fika med saft och fastlagsbullar i ljusgården. Jag tror att flera av klasskompisarna tyckte det var lite skrämmande att se Elias så påverkad och trött. Elias tycker det är trevligt, men samtidigt ledsamt att träffa dem. Vill ju bara vara frisk och kunna leka med dem som vanligt.

När de åkte hem var det dax för Elias att göra en ultraljudsundersökning av hjärtat. Där såg man att hans hjärta är ansträngt och påverkat av den tunga behandlingen. Det orkar inte jobba så bra som det borde. Man såg också att hans port-a-cath låg 4,15cm ner i hjärtat. Så vid varje slag åkte den ner genom förmaket ner i kammaren. Så blodet blandade sig lite... Hjärtläkaren fick ringa ner till Elias läkare och meddela att detta måste rättas till via en operation. Detta kan vara en del av sanningen till att Elias inte mår så bra.

Louise och Beatrice kom till avdelningen och åt middag. Elias orkade inte vara uppe och fick stanna i sängen. Hade svårt att komma till ro på kvällen-natten.

När jag kom till Elias i morse såg jag direkt att han mådde lite bättre. Pust, vad skönt! Satt uppe i sängen, tittade, svarade när man pratade med honom, hade mer färg i ansiktet och åt frukost. Fick i sig en hel macka och lite youghurt.

När han ätit ville han spela lite guitarr hero och det gick bra - vilket är ett resultat över att han mår bättre. Sjuksköterskan kom in och meddelade att han behövde en påse blod. Blodvärdet var nere i 71. Det lägsta värdet han haft tror jag - och trots detta så mår han bättre. Bra!

Läkaren tror Elias nu vid detta tillfället har fått en påverkan på binjurarna av kortisonbrist och nu sedan han fick ett annat kortisonpreparat, så börjar han må bättre.

Siktar på att komma ur sängen efter att han fått en påse blod.

Hoppas det vänder nu på riktigt, så han kan känna sig bättre för varje dag. Igår sa han att han skulle drömma om att bli frisk och det har börjat visa resultat...