Söndagen har varit en lugn och skön dag. Suttit uppe en hel del istället för att ligga ner i soffan hela dagen. Ett tecken på framsteg.

Elias har inte haft några smärtor i kroppen alls förutom blåsor i munnen. Dessa blåsor är en "biverkan" på den behandling han genomgår och är mycket smärtsam. Det gör att han har svårt att äta och dricka pga av det, nu är det inte så mycket illamående och kräkningar längre. Vi fick tipset att köpa ett nytt preparat på apoteket och det fungerar lite bättre än inget alls. Elias tycker det smakar pyton och är ledsen över att behöva ta det, men vad har han för val?

Avdelningen ringde oss på kvällen och sa att Elias kunde vänta tills i morgonbitti med att komma in om han inte hade fått feber eller kände sig "dålig".  Skönt att få ännu en dag/natt hemma. Elias mår psykiskt mycket bättre av att slippa vara på sjukhuset eftersom han inte påminns hela tiden om sjukdomar. Han ser andra sjuka barn och sköterskor som hela tiden frågar hur han mår - klart att han känner efter lite extra då. Hemma kan ha ta det lugnt och mysa lite med hundarna och bara vara. Få bestämma lite mer vad han ska äta också, utan att det blir svårt för oss att fixa det.

Då var snart lördagen till ända och Elias har haft en bra dag idag. Ännu bättre om det inte var för blåsorna i munnen som ställer till stora prolem. Allt han stoppar i munnen svider och vi åker till affären och går igenom kylen för att hitta något som kan ätas utan att det svider för mycket. Just nu är det mjukt vitt bröd med smör och ost. Vatten går det åt en del oxå. Tog själv en sväng till syrran idag och drack lite kaffe. Allt för att Annette och Elias skulle få ett par timmars vila. Annette är lite trött efter att ha gått på "klassträff" igår och roat sig så gott det gick. Själv känner jag att sömnen börjar gör sig påmind eller rättare sagt bristen på sömn. Har svårt för att somna då hjärnan går på högvarv och när jag väl somnar så vaknar jag hela tiden. Det räcker att Elias andas lite tyngre eller rör sig i sängen så vaknar jag. All denna oro över vad som kan hända är kanske inte alltid berättigad men jag kan inte hjälpa det! Känns ändå bättre nu än för 1 vecka sedan. Försöker hela tiden se till att Elias mår så bra som möjligt och när vi är hemma, att syskonen oxå känner att vi inte "glömmer dom". Imorgon är det söndag och trots att jag inte är troende så ska jag tända ett ljus i kyrkan för Elias och alla andra som har det svårt.

Fredagskvällen fungerade fin fint. Elias åt bra och var nöjd med att vara hemma med pappa och lillasyster. Själv träffade jag gamla skolkamrater från grundskolan. Det var riktigt trevligt. Dock saknade vi många som inte var där.

På morgonen ringde Mari och undrade om hon och Anton fick komma och hälsa på. Sagt och gjort kom de. Jättetrevligt att lära känna nya människor som varit i samma situation. En ny bekanskap som kommer att utvecklas! Sedan dök grannpojken Hannes och Assar, en annan ny kompis till Elias, upp. Skönt att se att Elias blir så nöjd och glad när kompisarna kommer. Lite skrämmer han dem nog, för han rapar högt hela tiden när han får ont i magen.

Våra gamla grannar från spexaren kom också förbi. Familjen Siotis med en stor härlig blomsterarrangemang med ett gulligt kort och Liliana med ett par "foppatofflor" i Elias storlek som hon inte använder. Hon åker till Amerika i morgon och ska köpa ett par nya svarta äkta när hon är där... Underbart med så fina vänner!

Nu är både Elias och Christer hårlösa på huvudet, men det är skönt att Elias inte tar illa vid sig pga det. Han använder sina mössor som om ingenting hade hänt.

Allt har gått bra idag! Skrattade hela vägen in i sömnen av den vita "mjölken" = när han sövdes. Mådde ok, när han vaknade.

Några timmar senare rakade pappa av resterande hår på Elias... så man kan säga att jag fick en mindre chock när jag kom tillbaka från mitt "frisör" besök. Nu är han också helt "skallig". Lite kallt, så Lugi-mössan kommer nog väl till pass.

Läkarna var så nöjda, att de sa att det var ok att åka hem på permis. Vi ska bara vara mycket observanta på minsta tecken på feber, då måste han in igen direkt.  Så nu har vi precis kommit hem och ska göra ett försök att sova hemma över natten.

Efter en kort träff mellan syskonen åkte vi hem och fikade lite kvällsmat. Med posten kom ett rart vykort från en familj vars barn går på Munspelet, för oss okända, men barnen visste direkt vem det var! Det var Alma i 3:an och Anton som nu går i 6:an på ÖT. På kortet stod de att familjen gått genom det som vi nu gör när deras son var liten. Jag ringde upp dem och det var jättetrevligt att få prata med mamma Mari. Efter ett långt samtal undrade hon om hon och Anton fick komma till helgen och hälsa på Elias. När jag berättade det för Elias blev han glad.

Telefonen gick "varm" så jag hann inte svara alla så då fick jag ett sms på mobilen. "Hej. Elias står i duschen och håret åker av i stora tovor. Sov gott!" Då fick jag ringa upp honom direkt. Han tyckte det var lite kul... Min  känsla är obehag inför så kraftigt håravfall, så pass att det söker mig. Inte att se honom hårlös, men att allt hår bara "glider av"... Så jag har knappt kunna sova i natt pga det.