Efter en kort träff mellan syskonen åkte vi hem och fikade lite kvällsmat. Med posten kom ett rart vykort från en familj vars barn går på Munspelet, för oss okända, men barnen visste direkt vem det var! Det var Alma i 3:an och Anton som nu går i 6:an på ÖT. På kortet stod de att familjen gått genom det som vi nu gör när deras son var liten. Jag ringde upp dem och det var jättetrevligt att få prata med mamma Mari. Efter ett långt samtal undrade hon om hon och Anton fick komma till helgen och hälsa på Elias. När jag berättade det för Elias blev han glad.

Telefonen gick "varm" så jag hann inte svara alla så då fick jag ett sms på mobilen. "Hej. Elias står i duschen och håret åker av i stora tovor. Sov gott!" Då fick jag ringa upp honom direkt. Han tyckte det var lite kul... Min  känsla är obehag inför så kraftigt håravfall, så pass att det söker mig. Inte att se honom hårlös, men att allt hår bara "glider av"... Så jag har knappt kunna sova i natt pga det.

Det blev ingen sövning idag pga av ändring i schemat på op. Så det blir i morgon i stället. Det blev ändå dax för att sätta en nål i port-a-cathen. Elias tycker det är jobbigt med alla behandlingar och blir nervös inför nålstick. Men Syster Nina är en fena på att ta hand om Elias, så det gick jättebra! Han fick välja en låda och i denne fanns det "15kr" som han samlar till ett presentkort.  Cytostatikan han fick idag gav Elias ont i käkarna och ännu mer magont, men trots detta har han gått i skolan och promenerat en del på barnkliniken. Han är en så tapper kille! Trots att hans blodvärde var i botten igen. Så just nu ligger han i sängen och sover medan det droppar in en påse blod igen.

Jag har letat nya "foppatofflor" i hela stan, men hittade bara de äkta dyra á 500kr, dessutom inga svarta som han vill ha, så det blev inga, men däremot så hittade jag en Lugi-mössa och en kofta i gosedjurstyg. Urskön! En mörkgrå snygg. I morgon är en annan dag och då får jag se om det finns några nere på Nova. Köpte även en dubbelcheeseburgare på MacDonalds till honom. Den åt han med god aptit.

Christer är hemma och hämtar systrarna så de får träffa sin bror om en stund när han vaknar.

Läkarna berättade att kortison i högdos ger ofta humörförändringar i form av att man blir aggresiv eller dämpad. Det är helt otroligt, för Elias har ännu inte blivit det minsta arg, han är lite dämpad - men vem skulle inte vara det helt normalt utan kortisonbehandling i hans situation? Vi har tidigare skojat med Elias att han skulle kunna spela skjortan av vem som helst pga av sitt pokerface. Han tillhör inte dem som pratar för mycket. Speciellt inte med vuxna. Men han tänker! Han hör och registrerar allt omkring sig, även då man tror att han inte gör det. Sedan tänker han på alla. Vill att alla ska ha det bra och bryr sig om dem han känner oavsett vad. Vi tror aldrig han har varit elak mot någon medvetet. Han är alltid snäll och mest blyg/tystlåten (mot vuxna) och som han själv säger "en känslig person". Det är en god egenskap och vi hoppas att Elias ska fortsätta vara den goa känsliga personen framöver också. Han funderar på hur sina kompisar funderar nu när han ligger här på sjukhuset och det är så kul att höra. Han tror Frans i klassen kommer tycka det är mest jobbigt när han tappar håret.

Karin kom förbi innan hon gick hem. Hanna glömde halsbandet som Elias gav henne.

Tack alla Ni som finns runt oss!!! Det är gott att ha Er där! Kram till Er alla!