Elias bara njöt av att komma hem igen. La sig i soffan, tittade lite på sitt StarWars Lego och gosade med hundarna.

Sen ringde telefonen. Det var Bitte som sa att de sökt oss på sjukhuset. Snabbt kom vi fram till att det vore kul om hon och allra bästa kompisen Vincent kom hit en stund. Med sig hade de en amerikansk äpplekaka med vaniljsås som de bakat precis.  Så det blev en go fika med te och o,boy, men Elias kunde inte äta... fick ont i magen, ena benet och ryggen, så pass att han började gråta. Stackars Vincent blev olycklig och ville hem. Så det blev till att åka tillbaka från permisen lite tidigare än vad vi tänkte från början. Han var så ledsen att behöva skiljas från Dixie. Han undrade om någon skulle märka om hon följde med.

Trots att han var tillbaka hade han ont och fick smärtstillande.

Idag är första dagen sedan han hamnade på onkologen som vi sett någon försämring av hans mående, men någon gång blir det säkert så... Det är bara så svårt att se sitt barn må dåligt. Svårt att acceptera hur maktlös man är. Man vill bara hålla om honom och ta bort allt det onda!

Mått bra under hela förmiddagen! Varit hos tandhygienisten och fått tänderna riktigt polerade och "glaserade" med bananfluorlack.

Syster Li från skolan hälsat på ett snabbesök när hon var på väg hem. Sen kom storasyster Louise med en röd ros! Det är första gången hon känner att hon vågar komma och hälsa på. Tur att hon kom när hon kom, för då fick hon även träffa en sköterska som är anställd av cancerföreningen på 50%som ska ta särskilt hand om syskonen till de barn som fått cancer och stödja dem. Skönt! För mitt i allt "hinner" man inte med syskonen lika mycket som man skulle önska och vet kanske inte heller hur man på bästa sätt ska hantera deras situation. Även om man pratar mycket om Elias och hans sjukdom och mående, så kan det ändå kännas skrämmande och se när han inte mår så bra, är ledsen, skriker av smärtor, kräks, rapar, är blek och ojar sig. 

Sluppit att få ny nål i port-a-cathen, eftersom behandlingen inte är förräns på torsdag. Men blodprov måste tas ändå. Hb (blodvärdet) börjar sjunka igen är 85, Vita (blodets "krigare" mot infektioner) är riktigt låga 0,97 totalt. Så låga vet vi inte att det varit tidigare. Trombocyterna är nu också klart mycket lägre, men inte katastrof...än.

Ändå är det ok att gå på permis tills senare i kväll! Så kl.15.00 kom pappa och hämtade hem oss.