Direkt på morgonen var Elias iväg på ögonkliniken för att göra en undersökning. Ganska jobbig för honom eftersom han är lite ljuskänslig och så trött att det är jobbigt att koncentera sig på att titta in i en apparat samtidigt som det lyser en lampa i ögonen. Att han sen fick ögondroppar som vidgar pupillen som känns som man får tvål i ögonen gjorde väl inte saken bättre. Resultatet blev att hans syn blivit försämrat på höger öga. Därefter hann vi precis i tid till EEG. Detta var en undersökning som var enkel att göra. En mössa med flera pluppar och elektroder sattes på huvudet, sen skulle han bara ligga ner och vila.

Efter detta hann vi bara en snabb vändning till avdelningen för att sedan gå till ultraljudsundersökningen av magen. Först undersökte en läkare och sedan en till. Det tog nästan en hel timme. "Tortyr" tyckte Elias för när de körde med dopplern över revbenen kittlades det så han höll på att bli tokig. Han var ju tvungen att ligga stilla och hur lätt är det när något kittlas så mycket? Kul och svårt att ligga still med andra ord.

På kvällen kom mormor och Marit och Samuel och hälsade på. Precis när de kom var det trolleri i ljusgården. Det tyckte Bea var jättekul. Sen fikade vi alla på diverse onyttigheter (men mumsfulla). Samuel var den bästa medicinen denna veckan! Elias kämpade för att orka lite när han var här. Blev jätteglad. Så de kunde spela lite spel. Samuel hjälpte Elias i rullstolen och lite annat runt honom. Jättegulligt!

Karin och jag snurrade änglar senare på kvällen. 52 st blev det kvar sen vi sålt 31 st under dagen.

Elias har blivit lite bättre. Är mindre svullen och kanske något bättre allmänt. Läkarna vill dock fortsätta att utreda vad orsaken till hans omående kan bero på, så i morgon blir det fler undersökningar. De har konsulterat en infektionsläkare och diskuterat om det kanske kan vara ett virus. Så en LP (lumbalpunktion) ska göras i morgon.

Jag tror inte att jag känt mig så nere sedan vi fick beskedet om att Elias fått Leukemi. Givetvis var det en enorm chock när läkaren berättade det men, precis i denna stund så hade Elias fått smärtstillande + en massa annat så han mådde förhållandevis bra. Han log, skrattade, pratade och var vaken. De sista dagarna, sedan i fredags, så har han mer eller mindre sovit, varit tyst och apatisk. Jag har tagit åt mig av detta på ett "djupare" plan som har inneburit dåligt med sömn. Jag har ätit mindre och grubblat över vad som händer. Jag har känt mig mer maktlös än någonsin. Att se sitt barn bara försvinna in i "dimman", inte kunna prata eller få sådana svar som man är van vid, att se hur han bara inte bryr sig över huvudtaget har satt sig så djupt i mig så att jag själv är förvånad över min reaktion. Annette är en klippa! Jag kan inte med ord beskriva hur viktigt det är för mig att hon är vid min sida i denna situation. Gud vad jag älskar denna kvinnan! Våra andra barn betyder också oerhört mycket när man känner sig som jag gör nu. Att se dom skratta, titta på dom när dom sover är tillfällen som i denna stund fyller mig med positiv energi som jag försöker dela med mig.

All denna ovetskap över hur Elias reagerar på sin medicin har påverkat mig djupare än något annat i livet och min ängel, som jag bär runt halsen, tar & känner jag på varenda dag och ber för att Elias snart ska bli bättre!