Idag passade jag på att hälsa på min arbetsplats - Fågelskolan. Träffade min chef, Kerstin Holmquist och hade samtal med henne. Sa att det ser svårt ut att komma tillbaka till arbetet inom en kort tid. Kanske är det lika bra att hon får räkna med att jag inte kommer alls denna terminen. I varje fall kan jag inte jobba heltid.

Christer var hos naprapaten i en hel timme. Ska dit igen på fredagmorgon. Kände sig bättre på dan, men fick ont sen på kvällen. Detta hade naprapaten varnat honom för, så det är väl som det ska då...

Elias laddade för att spela bowling under hela dagen. Vi bokade en tid till kl.16.30 så alla kunde följa med. Men ju närmare klockan blev 15, desto ledsnare blev Elias. Han insåg att han inte skulle orka att ens åka in dit.  Han blev så ledsen att han grät fler gånger. Sen är han ledsen för att han är sugen på en massa maträtter hela tiden. När han väl börjar äta, så orkar han inte så mycket. Säger att han inte kan få tankarna att sluta tänka på mat. Elias är helt matt. Orkar i princip ingenting. Ligger hela dagarna. Är tröttare än vanligt. Innan har han "bara" varit matt. Nu är han trött och apatisk - och idag även ledsen. Det är så grymt att se sitt barn må så illa. Varje dag. Inte en enda dag sen han blev sjuk har han varit helt 100 som han brukat att vara. Vi längtar till den dagen då han ska kunna gå i skolan och få träffa sina kompisar. Orka cykla. Gå ut på en skön promenad. Vad som helst "vanligt".

Han har  också hela tiden haft ont i kroppen, så man kan inte krama honom så mycket som man önskat, fast han gillar det. Ofta säger han att det gör ont. Vill att vi håller om honom, men försiktigt. Det känns som om han är en bubbla av det sköraste kristall som man måste vara extremt rädd om för att den inte ska falla i 1000 bitar. Måtte han må  mycket bättre jättesnart!