Åt frukost med pappa och hoppade sen in i duschen och stod där länge länge och njöt av de varma strålarna. Jag stannade kvar medan Christer åkte hem för att hjälpa vår hantverkare. Strax efter att han åkt fick vi veta att värdet var nere, så det är dax att få åka hem!!! Men Elias ville i alla fall komma ner till sjukhusskolan så fort han bara kunde ändå. Han hade en liten present till sina extra fröknar och gillar att vara där så mycket som möjligt. Sjuksköterskan kunde inte dra ut nålen fort nog.

Så medan Elias var i skolan packade jag ihop våra saker - jisses vad mycket det är, men vi räknade inte med att komma hem så fort. Detta blev 2 dagar tidigare än vi trodde. Innan vi åkte hem satt vi vuxna och pratade om hur jobbigt det är att vara förälder till så sjuka barn - att det är svårt att trösta - hur ledsen man är, hur illa barnen far av allt de måste utstå, osv... Elias satt bakom oss och spelade på datorn, men hade stora öron. Han satt och grät och snörvlade. Trots att vi fick ett så otroligt positivt besked igår, så vet han att behandlingen kommer att fortsätta - att det ska bli fortsatt jobbigt och må dåligt från och till. Att han inte har ork som vanligt. Vi upplever att han blivit mer intovert och mindre glad - men det är klart att det är jobbigt att missa allt det som han längtar så efter. Att inte få vara med sina vänner, bara slänga sig på cykeln och köra hem till nån efter skolan. Sen är han rädd. Rädd att det inte ska bli bra, trots att vi oavbrutet bara pepprar honom hur duktig han är och hur bra behandlingen går mm. Det ska bli skönt den dagen då han börjar bli gladare och kan få gå till skolan.

När vi kom hem luktade det annorlunda. Gummi. Toaletten är på g. Efter en stund ringde Elias kompis Anton som kom och lekte med honom och stannade på middag - färsk spagetti med köttfärssås.

Beatrice och jag åkte en stund till mormor och morfar och sålde lite änglar. Nu har vi sålt en hel del och vi har redan kommit på vad vi skulle önska att man via barncancerföreningen gjorde för dem. Att man satte upp någon vacker fototapet på de helt kala vita väggarna på något av rummen på avdelningen. Man kan alltid få önska...

Efter maten kom våra kära fd grannar Lilliana och Stanislaw och hälsade på. Det hade med sig 3 helt förtjusansfulla mörkröda amaryllisar som de ställt i en stor kristallvas... Vi drack en kopp kaffe, åt lussekatter,julgodis och pepparkakor med brieost. Mums!

Senare satt vi i soffan och mös framför den öppna spisen. Otroligt hög mysfaktor! Varmt och gott.