Mamma, ta det till mig. Gör det...jag vill ha det...jag har tappat den, kan du ta den etc... Till slut sa jag till honom att nu får han ge sig, men då svarade han: "Om Du mådde som jag, skulle jag göra detsamma för dig!"

Precis i samma stund som pappa skulle köra in oss till sjukhuset, kom skorstensfejarmästarna och skulle provtrycka vår kamin. Men de fick klara sig själva en stund och gav godkänt att börja elda. Det blir gott, varmt och ytterst mysigt.

Först hamnade Elias i en tvåsal, men pga av att Bea kräkts en gång förrförra natten ville man inte ta några risker, så vi flyttade till rum 2. Ett stort rum, med ett litet extra "rum" med musikanläggning.

Väntan blev lång innan han skulle upp och sövas. Väl där, så gick allt jättebra. Elias höll sedvanligt om min näsa medan vi räknande. Vi kom ända till 35, innan han somnade helt.

På uppvaket var det fullt och näst intill våningsängar som gällde. Pappa och Bea kom. Två bebisar som skrek i högan sky, så Elias ville komma ner till avdelningen så snabbt som möjligt. Höll för öronen. När han kom ner var han på ett sånt humör som jag aldrig sett hos honom. Riktigt sur och tendens till att vara arg.  Troligen en regäl blodsockerdipp, eller ett resultat av stöket på uppvaket. Personalen har berättat för oss att man måste vara tyst och viska där, annars kan de få otäcka mardrömmar innan de vaknar ur narkosen. Senast han åt var ju igår till middag och på kvällen några klyftor apelsin. Efter en kaviarmacka och juice blev han bättre och mer trevlig igen.

Beatrices blodsocker har varit ok under dagen och ville absolut gå ner på lekterapin en stund, där vi pysslade och hade det mysigt. Vi tog med oss lite pennor så Elias skulle kunna fixa lite på sitt rum.

Sen Elias och jag blivit ensamma, gick vi ut i köket och bakade kärleksmums. Dubbel sats. Elias åt kyckling med currysås och ris. Sen en varm macka - men allt kom upp igen...