Elias vaknade av att han var hungrig. Inte så konstigt kan man tycka, men allt mående är helt upp och nervänt, så då blir det normala på nåt konstigt vis förvånande. Elias hungrig. När hörde vi det senast?

Beatrice ringde sin kompis Nikolina som kom och lekte och bakade pepparkakor med oss. Dans och klänningsbyten. Kul för flickorna att skoja och ha roligt.

Innan kvällsmaten snurrade flickorna och Elias hemkokta chokladkolor i papper.

Narniafilmen visades på TV och Beatrice rös av skräckblandad förtjusning. Elias låg i soffan och ville ha mamma sittande hos sig. Så pappa fick stora soffan själv, medan Elias, jag och Bea trängdes i 2:an. Knäckte lite nötter som vi mumsade på. Christer fick köra och fixa lite fler nötter och en cheeseburgare och pommes till Elias. Medan han var borta grät Elias och sa att han inte vill åka in och få högdos på onsdag. Är rädd. Orkar inte med att må illa och kräkas. Började få en ångestattack, men vi kunde prata och massera bort att det blev så jobbigt. Jag sa att han just nu inte har någon behandling alls sedan igår, pga dåliga blodvärden, och att vi just nu måste fokusera på att samla kraft inför onsdagens behandling. Äta så mycket han bara kan (så vi inte hamnar i sondsnurren igen). Att vi ska hoppas att det inte ska bli så jobbigt som förra gången.

Längtar till skolan, sina kompisar och till den dag han kan cykla igen. Han förstår att det dröjer innan han har så mycket ork att han kan cykla. Vi pratade om den dag han blir friskförklarad - att det blir den lyckligaste dagen i våra liv! Hur jobbigt det än är just nu, så kommer den dagen att bli målet vi ser fram emot.