Elias ville åka upp till Karin och ta sina prover och sedan gå till sjukhusskolan, eftersom han inte kan vara på sin egen. Det är lite som att spela ryskroulette att våga honom gå dit pga av hans låga blodvärden (vita). Dessutom visade sig att hans vita hade sjunkit ännu lägre - till <0.10 i leukocyter = inga "krigare"  mot infektioner alls. Detta betyder att han inte kan påbörja sin högdosbehandling i morgon. Det blir istället att ta nya prover på torsdag morgon för att se om vi kan köra igång då. Det betyder också att behandlingsdagen står stilla, att behandlingsblock 2 inte slutar på julafton utan dröjer ut på tiden... Vi är på dag 73 sedan i fredags.

Medan Elias var i skolan sa hans lärare där, Agneta, att MIF skulle komma kl.14.00 Elias första kommentar var då att han ville att Anton i hans klass skulle följa med honom. Så jag ringde först hans mamma - och det var helt ok för henne, sen jagade vi fröken på Munspelet - eftersom det Anton inte slutat tills dess. Med lite tur och en snabb Marianne lyckades vi få tag på honom. Hon är en underbar lärare som sa att det var självklart att Anton fick "skubba" lite för att få följa med. Skojade lite med Anton och sa inte vad han skulle få göra, blev bara inkallad och fick vänta på att vi skulle hämta upp honom.

Väl på sjukhuset blev Anton överväldigad och tog en klubba och lirade med de stora pojkarna. Elias var trött & orkade inte så mycket, men tyckte det var kul ändå. De fick lite supportsaker och autografer. På vägen hem ringde Anton hem och sa att det var den bästa överraskningen han fått i hela sitt liv. Sedan spelade pojkarna spel och mös.

Till middag fick vi besök, Janne, och jag lagade Elias favoritmat. Kyckling och bulgur - och han åt en hel klubba och all bulgur som fanns på tallriken!!! Det var för väl, för han äter minilite. Blir mätt på två tuggor annars.

På kvällen fick vi upp lite tavlor på nedanvåningen, så nu blir det lite mer hemtrevligt.