Värdet som vi väntar på att gå ner verkar vänta på sig ytterligare. Så Elias blir inte av med sitt spoldropp - så det blir till att kissa på varje timme.

När han vaknade ville han äntligen försöka äta. En halv macka. Yes!!! Ett glas O´boy till det. Men han är trött av att inte få sova sammanhängande mer än 1-1,5 timmar i sträck och av att han inte kan äta. Pappa kom till frukost och tog över vakan, så jag fick åka hem till flickorna och fixa med dem.

Bea fick ha sin kompis Sigge här och de lekte och hade kul. Allt ska hända på en gång. Allt från att skriva önskelistor till tomten till att dansa och hoppa i sängen. Var ute och lekte med snö och is. Jag röjde mest runt bland allt som behövs fixas med husshållsarbete och en dusch nån stans där mitt i. Senare kom vår vän Janne och hälsade på och stannade på middag. Det blev köttbullar med gräddsås och lingon. Sigge åt inte mindre än 10 st.

Sen åkte vi till Elias med en "doggybag" med köttbullar till honom - om han nu skulle bli lite sugen på att äta nåt.

Elias har sovit från och till hela dan och kräkt en gång. Bara varit uppe en kort stund i köket. Fått i sig lite lite mat. Inhalerat mot allt slem han har.

När vi kom sov han, men vaknade och blev klart gladare när vi kom. Satte sig i sängen och kunde tom äta lite till. Visade Sigge alla slangar han har i sig. Sa att allt han vill är att kunna äta. Rädd för att få en ny sond. Kämpar och tvingar sig till att försöka äta för att få slippa få sond. Suck! Vilken kämpe han är! Tur är det!

Senare på kvällen efter att vi ätit (inte Elias) blev Elias sämre. Fick ont i halsen och i bröstet. Fick svårt att andas. Inhalerade men tyckte ändå att han inte kunde andas ordentligt och hade ont i bröstet. Kunde inte prata. Sjuksköterskan gav honom syrgas och kallade på jourläkaren. Jag la mig hos honom i sängen och masserade honom. Läkaren som kom blev nog också lite skrämd. Vi upplever att "vanliga" läkare inte behärskar cancerbarnens symtom. I alla fall sa läkaren att hon skulle hämta en ficklampa - och återkom inte förrän efter ca 20 min - då hade hon även ringt onkologbakjouren och frågat hur han tänkte. Läkaren kom fram till att vi får stanna till i morgon. Vilket svar! Men jag förstår om det inte är lätt. Det är ju inte lätt för oss ens som är i det hela tiden. Jag tror inte Elias hela probleme är vanliga andningsproblem, utan att han har ångest. Det är väl inte så konstigt med allt han måste gå igenom och orka med. Elias är en mycket klok kille och förstår klart mer än vad vi kan fantisera om. Han vet hur sjuk han är. Varför skulle han annars tillåta sig utsattas för allt utan att klaga? Han vet att han måste för att överleva.