Redan klockan halv tre i natt vaknade Elias av att han hade ont i magen och kräktes. Vi försökte allt för att han skulle sluta och inte ha så ont. Till slut hjälpte det med gaviscontuggtabletter. Då hade klockan hunnit bli strax före nio på morgonen innan han kom till ro och somna om. Så hela förmiddagen fick vi stanna i sängen. När han sen vaknade igen var det dax igen... Tänkte och tänkte på hur vi skulle kunna hjälpa honom. Chrille for till apoteket och köpte inside, fick en gaviscon till och sen stekte jag lätt plättar med mycket grädde i. Han fick i sig 2,5 st. och lite näringsdryck. Orkade inte mer. Hängde över bordet och hade ont i magen igen. Jag fick lotsat in honom i sängen igen och andades med honom. In genom näsan ut genom munnen. Långa djupa andetag, försökte få honom lugn. Läste sedan högt för honom ur boken "Guldkompassen" som han fått av sin kompis Ola. Till slut somnade han om igen.

Strax innan klockan tre kom Anton igen. Hans föräldrar var iväg på shoppingrunda i Ullared och då passade ju bra att Anton kom hit. Elias sov när han kom, så då fick han lite mackor under tiden. Sen vaknade Elias och mådde klart bättre! Spelade med Anton hur länge som helst. Middagen gick nästan bra. Några tuggor blev det i alla fall, men inget skrik av smärta eller illamående. Alltid något.

Fick ytterligare en gaviscon på kvällen innan han skulle gå och lägga sig. Vill inte han ska må fortsatt sämre. Ikväll höjs dosen med cellgiften han får i tablettform. Nu hoppas vi bara att han inte ska må dåligt av denne. Men om jag förstått det hela rätt, så påverkar den mer benmärgen med påverkan på blodvärdena.

Vi kan inte förstå var dagarna tar vägen, trots att vi är hemma båda två. Det händer så mycket varje dag. Man kan inte förutse alls hur nästa dag kommer att bli. Elias mående ändras så snabbt. Ena stunden tycker man att han mår ok, i nästa skriker han av smärta och i nästa är han så matt att man undrar hur mycket han ska orka med och sen får han feber några timmar för att sedan inte ha det. Utslag och kräkningar...etc. Det är ohyggligt mycket han måste stå ut med. Sen vill vi att han ska må själsligen bra med. Hur ska det gå till när han mår som han gör, rent fysiskt? Det vi med säkerhet kan märka är att han mår 100gånger bättre av att kompisar hälsar på. Samtidigt kan vi inte begära att alla hans kompisar ska "orka" med det heller. Det är kanske inte så kul att vara med någon som inte orkar "nånting" eller blir skrämd när Elias får ont eller mår illa. Men till alla er som undrar; Alla Elias kompisar är hjärtligt välkomna. Stanna gärna på middag eller fika. Det hjälper Elias att försöka äta lite bättre. För oss finns inget viktigare än att barnen ska ha det så bra som möjligt, även om man själv måste slå knut på sig och lägga egna önskningar på hyllan. Prioriteten är just nu Elias. Vi vet att detta är den tuffaste behandlingsperioden och han mår inte bättre dagligen sedan han började med sin högdosbehandling, utan de facto sämre. Inte förräns i mitten på december kommer det att vända. Vi hoppas och önskar att han inte kommer må sämre, men får nog vara beredda på motsatsen... och det känns i hjärtat.

Vi räknade ut att om behandlingen ska ta 2,5 år så har han 864 dagar kvar. Det känns inte precis som om det är runt hörnet... I morgon har Elias haft sin rätta diagnos i 50dagar. I alla dessa dagar har han visat att han är en äkta hjälte som bara "gör det".